stefan-lofven-lovar-nu-400-miljoner-till-skolan
Jag öppnar datorn, läser nättidningarna innan jag hinner öppna papperstidningen, och den första artikeln jag läser är denna.
Jag vet precis varför jag lämnade politiken. Det var inte för att viljan eller engagemanget saknades. Men är det någonstans det samlas floskler i parti och minut så är det inom politiken.
På budgetmötet i maj varje år i kommunfullmäktige, satt vi i 14 timmar och diskuterade varför vi fördelat pengarna som vi gjort. Sen slogs klubban i bordet och besluten såg ut precis som det såg i förslaget. Fast diskussionen hade tagit tre timmar när vi som i ett spel för galleriorna (pressen och de tre åhörarna) försökte ”övertyga” varandra att vår egen politik var bättre. (Men ärligt talat, har någon bytt parti under ett budgetmöte nånsin?
Inte sjutton hände det att partierna kom fram till nåt annat än det som var överlagt i respektive partier. (Som tur var, då hade det blivit polsk riksdag.)
– Vi vill satsa 10 miljoner på Vård och omsorg… blablabla
-Ja det har du rätt i, vi hade ju i och för sig satsat 9,5 men du har rätt, 10 låter bättre.
-Och dessutom vill vi slopa hemspråksundervisningen.
-Ja ok. Det sparar vi ju pengar på.
Plus är plus och minus är minus. Här är den totala summan som ska fördelas, hur vill ni ha det? 2,3 miljarder till skol-och fritid? Ok.
30 miljoner till kulturen? Ok.
Och ville man glänsa i tidningen som parti, då sa man:
Nu har vi lagt ytterligare en halv miljon på skolan i jämförelse mot vad de styrande gör. Underförstått: Hurra vad vi är bra. Med vår politik kommer allt bli som förr. Som när du själv gick i skolan och det var ordning och reda och flour-tanten kom varje torsdag.
En halv miljon. Den tog vi i sin tur på asfalten. Underhållskontot minskade vi med en halv miljon. Det är ingen som använder asfalt som valfläsk. ”Vi satsar en halv miljon mer på asfalt än de styrande, nu blir de som kör på Stenbocksvägen glada och röstar på oss”. Nä. Tror inte det.
I själva verket är en halv miljon ingenting. För dig och mig ja, för en kommun nä. En halv miljon räcker till nåt projekt i nån förvaltning.
Om lärarnas löner ökar en procent (alltså något mindre än en vanlig löneuppgång per år) så kostar det kommunen ca 2 miljoner. Om man gissat fel när man lägger sin budget, vi vill lägga 2,3 miljarder på skolan, och så förhandlar facket 3 procent istället för 2, då saknas det 2 miljoner. Och då blir det sparbeting.
Stefan Löfven vill satsa 400 miljoner på skolan. Jättebra, skolan behöver pengar.
Men var tar han pengarna från? Vilket konto får mindre?
Speciellt som han redan använt pengar två gånger. Det vill säga han räknar med pengar från ett uteblivet jobbskatteavdrag men har ändå lovat att behålla det om de vinner valet. De pengarna är fördelade redan utan att finnas.
400 miljoner.
Det räcker inte till ”massor med speciallärare och mindre klasser” i hela landet. Budgeten för skolan i lilla Helsingborg när jag var aktiv i politiken, var 2,3 miljarder. 400 miljoner är drygt en femteldel av det. Om 400 miljoner delas upp på landets skolor handlar det om rätt små summor per skola vilket innebär att i stort sett ingen kommer märka nån skillnad alls.
Det blir varken små klasser, fler lärare eller flourtanter. För det krävs betydligt mer än 400 miljoner.
Det som är förvånande i artikeln är att journalisten verkar svälja allt med hull och hår och inte ställer en enda följdfråga var pengarna kommer från och vad de verkligen räcker till.
Valrörelsen kommer bli både lång och tråkig.
Och det är inte bara ett partis fel, alla är lika goda kålsupare.
Men journalisterna kanske kunde ta ansvar att göra det åtminstone lite roligare?