Avundsjuk

Jag magopererades i New York 1996. Det var en av mitt livs mest traumatiska ögonblick och en fruktansvärd upplevelse. När jag ringde på klockan efter operationen för att jag behövde gå på toaletten till exempel, så kom en sjuksköterska, tittade på mig och undrade varför jag ringde.
-För att jag är yr och behöver hjälp, sa jag.
-Well, I´m on a break, sa hon och gick.
Det är lättare att vara tuff när man är frisk och stark och inte som jag var då, nyopererad med stor smärta. De upplevelser jag fick erfara på det sjukhuset samlades i en 11 sidor lång rapport. Jag har också beskrivit detaljerna i min blogg: http://blogg.expressen.se/cabincrew
”På operationsbordet i New York”

Några år senare fick jag åter ”ont i magen” och blev inlagd i London på ett sjukhus en sommardag. Jag ville absolut hem istället, med erfarenheten av utlandsoperationen i färskt minne. Det blev godkänt, läkaren rekommenderade titthålsoperation och skrev vad han misstänkte felade i journalen. (Det stämde, med facit i hand. Vad enkelt det kunde varit)

Sent samma kväll kom jag till Helsingborgs sjukhus, blev inlagd vid midnatt, och vaknade kl.06 nästa morgon av att en sjuksköterska skulle ta ett prov.
-Tänk vad psyket kan ställa till med, sa hon.
-Ursäkta? sa jag. Jag hade sovit där i sex timmar, vad grundade hon sin diagnos på?
Några timmar senare bad jag om ett glas vatten, jag hade nämligen varken fått äta eller dricka sen morgonen dagen innan, om jag skulle opereras skulle jag vara fastande.
-Det går ingen nöd på dig, fick jag till svar på den frågan.
Riktigt, jag har några kilon för mycket, men ett glas vatten hade nog inte påverkat det i någon riktning?

Senare på eftermiddagen fick jag så dropp och dagen efter blev jag hemskickad.
Fortfarande med starka smärtor sökte jag då istället upp Lunds sjukhus, förklarade att jag hade en förtroendekris för Helsingborgs sjukhus, och blev akut opererad där. Jag hade tarmvred, och en bit av tarmen hade växt fast i bukväggen. Inte konstigt att jag hade ont, som sagt.

Jag har å andra sidan upplevt riktigt bra bemötande på Helsingborgs sjukhus när jag varit inlagd då jag väntade barn. Så mycket vänlighet som visades av vissa sjuksköterskor och läkare trodde jag inte kunde rymmas i en människokropp. Likaså på förlossningen, vilket engagemang!
På barnavårdscentralen och vårdcentralen blir man alltid otroligt väl omhändertagen.

Jag har fått erfarenhet av hur liten man känner sig när man är sjuk och inte har krafter att agera på det sätt som är självklart när man är frisk. Det var ingen trevlig erfarenhet, och inom sjukvården precis som alla andra branscher finns det personal som är på fel plats.
Men å andra sidan är jag otroligt tacksam att det trots allt finns betydligt fler som är på precis rätt ställe, och som orkar arbeta med människor i denna utsatta och svaga situation.
Det är beundransvärt. Helt enkelt.

Ps! År 2000 när detta inträffade skrev jag ner mina upplevelser och skickade till sjukhuset för att få en möjlig förklaring. Jag fick aldrig något svar.