En sak jag gillar är att befinna mig i sammanhang jag inte tidigare varit i.
Eller umgås med personer olika mig själv.
Jag blir nästan alltid förvånad, jag liksom andra har ju våra mentala kartor och föreställningar hur människor omkring oss är och funkar. Och vi är alla dömande, även om vi inte är fördömande.
Men när jag träffar medmänniskor med annan livshållning är det lärorikt om jag intar en nyfiken hållning.
Nu är ju inte just den sidan ömsesidig med alla. Vissa är 100% övertygada om sin egen förträfflighet och överlägsenhet och berättar mer än gärna ”hur det egentligen är” och låter ibland som mässande sektmedlemmar, vad det än gäller. Det kan vara politik, religion, sport, ateismen, miljöfrågor…
Jag och min man har till exempel inte samma syn på tro. Vi diskuterar det sällan, vi är helt överens om att vi inte är överens. Jag respekterar hans hållning och han respekterar min. Han är dock nyfiken och undrar hur jag resonerar, på samma sätt som jag gör med honom.
Vad han däremot gjorde som ung innan han ”bestämde sig” för att han var ateist var att han läste hela Bibeln. Han kan betydligt mer än jag i ämnet eftersom jag aldrig gjort det, jag har mer bestämt mig för att jag inte är Bibeltroende men tror på Gud och att Jesus var en historisk och speciell person med egenskaper utöver det vanliga.
Mitt förnuft säger mig, att något speciellt måste han ha gjort, om hans person levt i 2000 år och det skrivits en hel bok om honom och miljoner människor medger en tro på honom. För 2000 år sen fanns varken internet, postverk eller telefon, är det inte konstigt om han inte fanns eller inte gjorde något speciellt?
Min son är lik sin pappa. Teknik och naturvetenskap och teorier. I deras teorier finns det vi vet och kan bevisa, inget annat. Men jag blir så vansinnigt glad att han gör samma sak.
Han bor i USA och är utbytesstudent, och han anmälde sig att gå i Bibelskola. Fantastiskt, jag är så stolt.
Det betyder att han gör på samma sätt, han går utanför sin komfortzon för att undersöka och skaffa kött på benen. ”Jag tycker inte därför…”
Likaså har han kunskap efter det här året om skillnaderna i kulturerna, istället för att tycka om något han sett på amerikanska collegefilmer på tv. Hur amerikaner är, det har vi väl alla en uppfattning om? Hur amerikanska skolan är vet vi ju till exempel, de skjuter ju på varandra hela tiden, det har vi ju läst. Eller?
När jag hör honom berätta tänker jag emellanåt att vi verkligen hade behövt samma disciplin i svenska skolan. Å andra sidan tänker jag att det är synd att de inte ger eleverna större ansvar där.
Men det är inte svart eller vitt.
Det är det aldrig, men det vet man bara om man vågar konfrontera det man inte känner till så mycket om.