Att vara rädd

http://www.expressen.se/noje/1.2514959/eric-saade-fick-fly-fran-sin-egen-fest

Eric upplevde tydligen detsamma som vi, att några unga män slår sina påsar ihop och skapar rädsla för omgivningen. Ingen tycker det är värt priset det kan kosta att konfrontera (det är det inte heller) och fjärdrarna i hatten blir fler för varje lyckad terrorattack.

De som myggor, det är i klunga de kan agera.

Jag bryr mig inte om deras tragiska uppväxt, det är det många som haft utan att för dens skull bli äckel.

Hela grejen handlar om att skapa rädsla, och det funkar. Att vara rädd är obehagligt för kroppen, det skapar adrenalin och sätter igång flyktbeteende och vanliga funktioner står åt sidan. Därför är det så förnedrande, utan att egentligen göra något- som i det här fallet gå in och sätta sig på alla platser i viprummet- skrämmer folk därifrån. Man kan inte ringa polis och säga ”de tog våra platser”. Likaså vid den konsert vi besökte: ”de ställde sig längst fram och hoppade och sjöng med i texterna, och vi stod där först, de knuffade undan oss”.

OM man hade varit onödigt modig att konfrontera och man sen hade fått inslagna tänder eller förstörd bil eller nåt, så hade det också varit ens egna fel eftersom man borde förstått att konfrontation är farligt.

Så de kan lugnt och metodiskt ta över.

Är det ett sånt samhälle vi önskar? Om inte, hur gör man för att sätta krokben? Mobilisera ett ännu starkare gäng som i sin tur skrämmer dem? Eller finns det bättre alternativ?