Jag gillar böcker där jag blir berörd.
Och en sån bok läste jag idag.
För många år sen när jag började blogga på Expressen, gav jag kommentarer till Åsa Jinder som också bloggade här. Hon gav kommentarer till mig, och mer än en gång konstaterade vi att vi är väldigt olika, men gillar varandra ändå.
Det som hänt sen dess är att vi har träffats några gånger privat och pratar ibland (för sällan…) i telefon, har gjort ett radioprogram ihop och skriver mejl där man får scrolla en halvmeter innan man läst färdigt.
Ju mer jag lär känna, ju bättre gillar jag henne, och dessutom skrattar vi åt att vi inte alls är så olika som vi nog båda först trodde. Tvärtom så finns en djup förståelse, och en önskan att lära av den andra i varandras olika världar.
Igår lånade jag hennes bok ”Bli min mamma igen” på bibblan. Jag ursäktade och sa att jag förstod om de inte hade en såpass gammal bok i hyllan, men om ifall så…
De hade den! Det tog ett par timmar att läsa den, och för varje sida trängde orden längre och längre in i hjärtat. Varje sida är som ett kort kapitel, den stod under katalogen ”Lyrik” men jag skulle mer se det som blogginlägg med djupt budskap.
Jag fann den väldigt utlämnande, och blev påkommen med den tanken på sista sidan där Åsa mycket riktigt påpekade att det säkert fanns de som tyckte hon lämnade ut sig själv, och ändå var det bara ett axplock av känslorna hon hade.
Jag blev inkastad i en värld jag inte har den minsta erfarenhet av, och jag var där. Jag var med som en fluga på väggen. Sorgen, förtvivlan över mammans alkoholism, och sökandet efter sin egen identitet, det berörde starkt. Det krävs talang av stora mått att kunna skriva på det sättet, så man känner sig så delaktig, och det kräver som jag ser det också ett stort mod.
Av erfarenhet vet jag att allt man skriver kan misstolkas och kommer recenseras, och känslor som dessa är privata och går såklart inte att recensera. Balansen att dela med sig av nakenheten samtidigt som man riskerar få sina känslor dissekerade av någon okänslig läsare kräver mod.
Jag är glad att jag läste den av flera skäl. Främst för att det gav mig ytterligare en dimension och förståelse för hur ryggsäcken påverkar människor, och i det här fallet en människa jag tycker mycket om. Hon är som ett hus med många rum, och man hittar hela tiden nya kamrar och krypin.
Det till motsats till andra man ibland känner omvänt för, utsidan och fasaden kan vara fantastiskt tjusigt, men sen finns det inget mer.
Gå till bibblan och låna den! Det regnar ändå, att läsa ligger under Top 5 av lämpliga semesteraktiviteter. Så de é så!