Alla är så lyckliga på Facebook

Träffade på en kompis på min Power-walk idag.

-Hej, hur är det?
-Hej, bra, hur är det själv?
-Fint. Hur går det med studierna?
-Bra, tack. Hur är det med barnen?

Vi stod och pratade en stund, och kom in på ämnet Facebook, vilket är anledningen att vi kunde fråga varandra om just studier och barn vilket annars hade varit okänt för varandra.

-Alla verkar så lyckliga på Facebook, sa hon.
-Det är nog bara en fasad, sa jag.

Resten av promenaden funderade jag på vårt samtal. Hur ligger det till egentligen? Är alla lyckliga eller är det en fasad?
Alla kloka citat, alla uppdateringar om träning, fina arbetskamrater, trevliga parmiddagar. Är det inte på riktigt?

Jag är övertygad att det är på riktigt. Men det är bara en del av ett större sammanhang. Världen är full av hemskheter och tragik, kanske Facebook kan få vara en tillflykt där man kan ha tillåtelse att fokusera på det positiva?
Det borde såklart vara lika tillåtande att skriva ”jag mår skit idag”, men när vännerna kanske läser det en timme senare känns det möjligen redan bättre och då vill man inte alls ha samtal eller kommentarer som med tröstande röst säger ”Men gumman hur eee de…???”.

Kanske är det också ett sätt att faktiskt kunna ta fram och se det positiva i en annars tråkig tillvaro. Kanske är det en överlevnadsstrategi mer än ett material som ska användas att jämföra sig med andra. För gör man det blir man ju deppig. Jag har vänner som tränar intensivt och berättar om det, det inspirerar mig men får mig samtidigt att känna mig i ännu sämre form. Samma vänner kanske mår pissdåligt själsligt och har tunga kors att bära inom andra områden som de INTE skriver om. Jag som läsare gör min egen bild utifrån det som personen väljer att visa. Men det är absolut inte hela sanningen. Bara en del av den.

Jag har löst det genom att enkelt bocka i rullgardinen vilka som är Bekanta, Vänner och Nära vänner. I inlägget bockar jag igen i vilka jag vill ska se vad jag skriver. Offentligt är detsamma som det jag skriver i bloggen eller länkar eller citat. Vänner får ytterligare en dimension av mig, det vill säga om de väljer att finna mina inlägg tillräckligt intressanta så de önskar följa mig. Annars kan de ju bocka i sina vänrutor att de inte vill de, om de tycker att jag uppdaterar för mycket, till exempel.

Nära vänner kan också de välja att följa, eller om också de har kategoriserat mig som nära eller bara vän (det kan finnas en viss olikhet i uppfattning såklart). De får del av allt, men de känner mig också privat. Till dem kan jag vara sårbar och öppen, det händer inget och det missuppfattas generellt inte.

Läser man bara lyckouppdateringar om någon kan det vara så att man är kategoriserad som Bekant.
Och då kan man slappna av och ha tillit till att det med all säkerhet finns fler sidor.
Man vill bara inte dela dem Offentligt.