Jag och Tony hade en ledig dag i Stockholm i söndags.
Jag hade kurs i måndags och han skulle på möte, och därför passade han på att åka upp för att vi skulle ha lite kvalitetstid ihop.
Vi bestämde oss efter hotellfrukosten att åka till Naturhistoriska Riksmuseét. Riktigt mysigt!
Vi köpte också biljett till Cosmonova, biografen i storformat, och slog oss ner i fåtöljerna.
Bakom oss satt en barnfamilj där barnen ställde massor av frågor innan filmen började om allt mellan himmel och jord, mycket charmerande. Det är härligt med nyfikna och engagerade barn, det är av nyfikenhet som kreativitet föds och nya uppfinningar möter dagsljus.
Tyvärr kommer de här barnen möjligen inte att lyckas så bra trots allt. Och det handlar om deras föräldrar snarare än om dem.
Föräldrar har ju till uppgift att lära barn street-smartness, vett och etikett, och lära ut vad sinnesnärvaro är för något. Och när barnen fortsatte att ställa frågor om allt och kommentera allt de såg på bioduken genom de 40 minutrarna var frustrationen stor hos oss andra besökare som satt runt om.
– Där är jorden!
– Ja, och där är en bild på solen!
– Pappa, vad är det som syns där?
-Pappa, stämmer det att det är mycket varmare på solen?
– Varför är det så pappa?
Inte viskningar, utan högt som hemma i tv-soffan. Speaker-rösten på filmen som berättade om intressanta väderfenomen drunknade i barnens kommentarer och efter en stund hyschade Tony på dem. Utan resultat. Jag vände mig om och viskade att de kanske kunde prata efteråt. Utan resultat.
När vi gick ut tittade jag och Tony på varandra i samförstånd.
– Man skulle sagt till föräldrarna ”Ska du eller jag säga till era barn? Kanske bättre att ni gör det?”
– Ja, eller skulle man sträcka upp händerna och vifta, så att vi störde deras bild för att åskådliggöra vad störa är, sa jag.
Vi gjorde inget av det. Vi pratade inte ens med dem utanför, av anledningen att vi var övertygade att de inte skulle förstå vad vi menade. Alls.
Är föräldrar rädda för sina barn? Är de rädda för att ”såra deras känslor” om de säger ” Under filmen kan vi inte prata, då stör vi andra här, spara era frågor till efter filmen”?
Är det därför det på flyget är en fråga om ”barnfria zoner”, för att föräldrar inte säger till sin telning som sitter och sparkar på sätet framför i fem timmar?
Och det är klart, om någon är rädd för en fyraåring kommer det finnas många fler skäl att vara rädd för den när fyraåringen blivit 14.
En ouppfostrad hund eller häst är obehagligt och kan vara farligt.
Så är det med människor också.
Kurs 1 A: Ett samhälle består av människor som bör ta hänsyn till varandra. Stora som små.