Är det löjligt att gilla sin egen statusuppdatering?

Vaknade redan 7.
Tony låg sovande bredvid, på sidan med täcket instoppat mellan knäna. Såg jätteskönt ut.
Min säng var sådär mysigt rörig och solen tittade in genom fönstret.

”Jag kanske skulle ta en powerwalk” tänkte jag.

Sen tänkte jag att det ville jag nog inte ändå.
Bylta på kläder och snöra skor och sen ut i den kalla morgonen eller hämta tidningen, krypa ner igen och sen koka en kopp kaffe och dricka den framför tv´n?

När jag väl kom ut och hörde fåglarna kvittra, fick hälsat på några yrvakna hundägare och hörde vattnet dansa i bäcken, så ångrade jag mig inte.
Nu är jag ganska stolt.
Eller rättare sagt, jag är så stolt att jag övervann motståndet så jag funderar på att skriva en statusuppdatering på Facebook och själv klicka Gilla.
Eller räcker det kanske att jag bloggar om det?