För något (eller är det några vid det här laget) år sen uttalade Anna Anka sig om kvinnans roll och vad som krävdes av kvinnan för att ett äktenskap skulle vara lyckligt.
Vi var väl några, i svenska lyckliga äktenskap, som inte riktigt kände igen oss i hennes råd och som ställde oss frågan om det var vi eller hon som hade missat nåt väsentligt. Och så kom vi fram till, efter nån minut eller så, att det nog var hon.
Nu besöker Maria Montazami Karin Hübinette och säger ungefär samma saker (förutom den lilla detaljen med oralsexet som Anna började hela serien Hollywoodfruar med), och jag tänker att visst det är fantastiskt med kulturella skillnader och med yttrandefrihet.
Men jag saknar trots allt en helt vanlig lycklig gift kvinnas åsikter. En som inte bor i lyxhus eller är hemmafru eller delar upp hushållsgöromålen á la manligt/kvinnligt. I stort sett alla mina väninnor till exempel skulle platsa, och vara intressanta att lyssna på hur de gör för att vårda kärleken.
Lyssna själv, vad tycker ni?
http://tv.expressen.se/noje/1.2602817/du-dammsuger-och-han-gor-nagon-manssak
Det är ett klipp, men är det inte lite ”BraTV” över hela inslaget? Är det meningen att man ska förfäras och/eller skratta åt henne, som publiken?
Det är ju en gullig och rar kvinna, och säkert otroligt snäll (vilket är fina egenskaper), men det borde det i all världslig rimlighet även gå att finna hos någon som lever lyckligt på ett helt normalt sätt.
Det hade på nåt sätt gjort hela grejen mer intressant tycker jag, att hitta förebilder som inte bara är snälla och lever i goda relationer, utan också på ett sätt som är mer 2000-tal än 1950-tal. Det var mycket som var bättre förr (tror jag), men det finns mycket som är bättre nu också. Kvinnans roll som pynt har försvunnit till exempel. Hur kan det vara spännande, moderiktigt och nydanande när en Hollywoodfru dammar av något som egentligen inte är nytänkande alls?
Eller är det så att egenskaper som snällhet och omtänksamhet glömts bort, och det är dom som nu blir spännande att återupptäcka? Är det så köper jag budskapet. I så fall, mer Montazami åt folket. Annars, leta upp nån som kan inspirera även på andra plan.