Zappade över till någon kanal igår med Sommarpratarna som åt middag ihop och diskuterade olika ämnen. Ett av ämnena som kom upp var skilsmässor och hur barnen påverkades eller inte påverkades, och den stora majoriteten av deltagarna hade gått igenom skilsmässa och hade olika aspekter och erfarenheter av detta.
En av kvinnorna berättade om hur öppna och flexibla hennes barn var tack vare att de flyttat mellan föräldrarna varannan vecka, och varit tvungna att anpassa sig till plastfamiljer på båda håll. En annan deltagare ställde frågan:
-Tack vare, eller trots?
Alla som gör val försvarar sina val, av naturliga orsaker. Om man väljer en skola till sitt barn och någon annan säger ”Va? Den skolan? Den har verkligen inget gott rykte”, så säger personen också indirekt att ”Du har gjort ett dåligt val, har du verkligen tänkt över det här?”. Den som gjort valet tar det personligt och blir som inträngd i en hörna tvungen att försvara sitt val med argumenten den själv tagit fram tidigare, i urvalsprocessen inför beslutet.
Om man bestämt att skilja sig är det inget lättvindigt beslut. Det har föregåtts av diskussioner, kanske bråk, bodelning och känslostormar. Om dessutom barnen mår dåligt blir det en samvetsfråga och ett ok på axlarna. Som vuxen vet du att barnen får det bättre med två lyckliga föräldrar på varsitt håll än med två som bo ihop men ogillar varandra. Men vad som är ”tack vare” och vad som är ”trots” är det ingen som vet, man har bara facit för exakt den situation som blev.
Undrar om det skulle bli ramaskri om jag suttit där runt matbordet och sagt ”Tack vare att mina barn växt upp i en kärnamilj med två föräldrar som älskar varandra är de ovanligt trygga och harmoniska”. Inte politiskt korrekt eller hur?
Inte alls heller säkert att barnen skulle vara annorlunda om vi varit skiljda, vad som är miljö och arvsgener är det många lärda som tvistat om i århundrade. Man vet inte hur det skulle varit, man vet bara hur det är. Det jag som sagt reagerar över är att mitt val i större och större grad verkar ifrågasättas, medan jag alltid förväntas ha stor respekt för alla andras olika val.
Och tro mig det har jag.
Alltså behöver jag inte heller be om ursäkt inför någon om mitt.