 |
 |
 |
| Skrivet av Anette Jernström | |
| Amatörpsykologens analysJag tror inte du ska dra för höga växlar på min amatörpsykolog-analys. Men eftersom jag för ovanlighets skull tittade på TV och därmed ”Let´s Dance” fann jag fenomenet Brandeby rätt intressant. Jag hävdar nämligen att mänskligheten inte alls är så vidare vänligt sinnad. Nånstans mellan barnstadiet och vuxenstadiet välter avundsjuka, missunnsamhet och skadeglädje undan välviljan, godheten och etik-tänkandet. Det är vad jag tror alltså. I ”Let´s Dance” likväl som i politiken, som på vissa arbetsplatser och umgängen. Stackars Brandeby ber om att bli utröstad. Han visar på alla sätt att han inte vill, han tränar inte, han har gjort sin del som underhållare, och nu vill han vidare. Ställde han upp från början för att vinna? Tror inte det, va. Han visste att folk skulle skratta åt honom och han bjöd på det, som den komiker han är. Och nu är det mest som en dålig historia som berättas flera gånger för att publiken skrattade första gången. Sitter folk där i sina soffor på allvar och tänker: ”Nu ska vi jäklas lite med den gamle uven. Ta fram den trådlöse Gullan, vad var det för nummer…?” Det finns visserligen andra som lagt ner tid och mycket arbete för att både underhålla, och visa att hårt arbete kan leda till äran att vinna. Men det kvittar, för det är även en myt i arbetslivet att hårt arbete per automatik leder till beundran och uppmuntran. Snarare den där avundsjukan, OM nu den som arbetar hårt av ”en händelse” skulle tjäna en del pengar. En ihopa-arbetad bil har inte samma statusvärde som en ihopa-vunnen på Bingolotto, av oförklarlig anledning. ”Vilken tur du har, det går bra för dig…” säger en granne till en annan. -Och ju mer jag tränar och/eller jobbar, ju mer tur har jag. Vilket sammanträffande. |