Som entreprenör och företagare klappar jag ofta mig själv och mina gelikar på axeln i ett hyllande av denna yrkeskategori.
Entreprenörskap är det som får samhället att blomstra, som ger arbetsplatser och där idéer utvecklas och blir framgångssagor.
Någon som är intresserad av blommor startar en blomsterhandel i liten skala på en liten ort. Det kanske inte går att ta ut lön, eller bara några enstaka tusenlappar, men ägaren drivs av annat. Och bygden får en blomsterhandel som tillhandahåller brudbuketter, begravningsblommor och gå-bort-presenter.
Det är ena sidan av saken.
Den andra är att inom alla områden där det går att tjäna pengar, så finns det människor som utnyttjar sin entreprenörsådra och gör just det.
Och allt entreprenörskap är inte av godo.
På nyheterna i morse gavs till exempel två exempel.
Flyktingsmugglare, som tjänar grova pengar på människors utsatthet.
Svenska arbetstillstånd, som säljs av släktingar eller arbetsgivare (i många fall utan kontroll) och som ger VIP-biljett till Sverige.
Migrationsverket larmade om den stora ökningen av dessa tillstånd och efterlyste strängare kontroller.
Tiggeriverksamheten är såklart också det prov på entreprenörskap. En fattig kvinna från Rumänien vet inte var Ica på Sturkö ligger eller kan ta sig dit på egen hand, det krävs samordning. Transport, tältplatser, fördelning av arbetsområden, allt är prov på entreprenörskap.
Men fortfarande inte av godo.
Problemet är att Etik och Ekonomi inte håller varandra i handen.
I grunden är entreprenörens drivkraft skapandet.
Eller som min son förklarade det:
– En entreprenör hoppar ut från ett stup och skapar en fallskärm på vägen ner.
I de goda fallen.
I de onda knuffar entreprenören ut andra från stupet för att själv landa mjukt.
Det finns goda människor och det finns onda.
Ondska är inte tillknutet en hudfärg, en religion eller ett skrå.
Girighet är girighet, ondska är ondska, godhet är godhet.
Och ju fler som tar fast på det sistnämnda, ju bättre blir jorden att leva på.