Satt vid frukostbordet och kunde inte tygla det hat jag känner inför ondskefullheten.
Mina tankar snurrar kring hämndbegäret (jag vet, det var inte det man lärde sig på söndagsskolan en gång, men jag är inte den enda som tänker tankar om vad man har lust att göra med Skandinaviens mest hatade man dessa dagar…).
Synd att inte polisen sköt honom, men på ett sätt som gjorde honom förlamad från nacken och ner. Till exempel. Jag kom på fler situationer som inkluderade värre smärta också, och förvånade mig själv hur starkt mitt hat är. Han har begått det värsta brott man kan kan begå, att ta någon annans liv. Inte bara en utan nästan 100…
Hans straff kommer vara av ett annat slag. Isolerad och utan vänner är man ingenting. De som ofrivilligt lever så, kallar det tortyr.Inte ens de som vårdar honom eller andra interner kommer göra annat än hata honom. Han kanske aldrig mer i resten av sitt liv kommer uppleva ett bra bemötande.
Det är också ett straff.