Åker dit hela tiden

Jag försvarar så gott som alltid de sociala mediernas varande genom allt positivt de för med sig. Facebook har inte minst gett mindre företag möjlighet att utvecklas, utan den stora reklambudget som normalt annars behövs.
Vill man se det enkelt, så kan man säga att den som säljer en bra produkt eller tjänst får omedelbar positiv feedback som sprids snabbt. På så sätt självsaneras branschen eftersom även negativ feedback får fäste och vi kan varna varandra genom att klicka på Dela-knappen även i avrådningssyfte. Jättebra, under förutsättning att alla som delar känner till, är insatta, och delar sin egen erfarenhet.
Förr i tiden om vi köpte en dålig produkt berättade vi för grannarna över häcken, men spridningen var ytterst begränsad, nu sprids inläggen med blixtens hastighet. Betydligt snabbare än att ett företag som blivit felaktigt anklagade för något ens hinner eller kan dementera. Därför blir informationen oftast ensidig.

Idag till exempel läste jag något som en kompis delat. En person hade skrivit på ett företags sida och klagat på en produkt. Välskrivet undrade han sarkarstiskt varför det inte stod att korven – som det handlade om i det här fallet- innehöll tobaksprodukter. Han hade nämligen hittat en portionssnus i en av korvarna.

Jag åker dit hela tiden, trots mitt motto ”Tugga innan du sväljer”. Jag förfasades och gjorde en grimas och tänkte tanken ”bra att företaget får vad de förtjänar”, tills jag såg kommentaren vad min kompis skrivit: ” Det är ju förfärligt, såvida det inte är ett smart move från en illvillig konkurrent”.

Ja, det är ju klart. Så KAN det också vara. Det KAN också vara sant, men jag VET inte bara för att det står på sidan ATT det är så. Förr i tiden, när vi bara förlitade oss på radio och TV, gjordes vissa pressetiska kontroller innan ett reportage om snusen i korven hade släppts. Man hade gjort tester för att se om det var korvkött på snusen, och att detta korvkött kom från den utpekade producenten. Det hade varit ett inslag på neheterna om så varit fallet, och efter nån vecka hade det varit glömt.
Idag ligger det kvar på nätet i all framtid och kan googlas långt efter att företaget bytt ägare, ändrat rutiner, producerar det bästa av det bästa om det är fallet. Det blir liksom aldrig chans att ändra ryktet eller att få en andra chans.

Det KAN vara sant.
Det KAN också vara osant.
Att jag inte tänkte på det direkt.

Lämna ett svar