Har varit inne på Facebook kanske 8 gånger idag. Så är det nämligen när man har en hemtenta hängandes över sig med en deadline på söndag, men där flyget kommer emellan imorgon så jag faktiskt MÅSTE skicka in den imorgon kväll när jag kommer hem från jobbet.
Om min skrivning verkar aningen ologisk, så kan jag meddela att det är den också.
Naturligtvis önskar jag att jag satte mig ner, fokuserad och med huvudet fullt av kunskaper, kretaivitet och ideér fick fram 4 sidor reflektioner bara sådär. Men det sker bara inte.
Istället har jag förutom att hålla ett förmiddagsföredrag varit och veckohandlat, skurat köket, dammsugit huset och tvättat ett par maskiner tvätt. Och varit inne på Facebook 8 gånger som sagt. Idiotiskt.
Vad som är ännu mer idiotiskt är att 74% av alla bekanstskaper (en grov uppskattning men ändå) har lagt upp bilder på nybakta kanelbullar, och redan vid lunchtid var jag 1)informerad om varför och 2) nåt så infernaliskt sugen på just kanelbullar att jag bestämde mig att slita upp köksassistenten ur kartongen i källaren, åka till affären för att inhandla jäst och baka jag också.
Amen sluta, tänker du. Ja, jag också för den delen, det var kanske inte ett av mina mest överlagda beslut den här veckan. Det som skiljer mig från mina bekantskaper är att jag INTE fotograferat bullarna och lagt ut på Facebook, jag åt tre (av de fulaste) och hade inte det minsta dåliga samvete (då).
Nu sitter jag och stirrar in på det fortfarande blanka öpnnade dokumentet och undrar hur jag tänkte tidigare idag. Kylen är fylld, tvätten är tvättad och jag är proppmätt och lite uppjäst liksom, och deadline närmar sig medan jag sitter här och bloggar.
I nästa liv ska jag vara betydligt mer strukturerad.
Samt endast baka snygga bullar, för snygga för att äta, som åker i frysen direkt.
*rap*