Flyger min sista tur innan tjänstledigheten den 20 mars, om jag har hälsan fram tills dess.
(Det uttrycket är det ingen under 40 som använder antar jag, men med åldern inser man att man inte är odödlig och att en skada eller sjukdom faktiskt KAN drabba en själv, inte bara andra…)
Men om allt är som det ska, så ska jag njuta av varenda flygning fram tills dess, och samtidigt är det skönt att alla pusselbitarna börjar bilda ett mönster och en bild av hur framtiden ser ut. Den senaste månaden har varit ett enda stort frågetecken, och det är läskigt att inte ha kontroll.
Jag kommer plugga parallellt med flyget fram tills dess, såvida jag inte ska börja på nytt jobb, då får jag ta ställning till om pluggandet får vänta.
Trygghet och vardagen som jag känner den blir till något annat.
Troligen lika bra.
Eller kanske ännu bättre?