Andra morgonen av fem som jag ska upp så tidigt så jag nästan känner mig sjuk. Imorse gick jag upp 03 för att börja stand-by 04, de ringde halv 5. Var hemma 17 igen, trött som ett ålderdomshem. (Min vana trogen hade jag ju vaknat och kollat så klockan inte glömt mig, en 6-7 gånger under natten, för säkerhets skull liksom).
Min kollega, som bara sovit nån halvtimme längre än jag, uttryckte det:
-När man är så trött händer något med språket. Man pratar men plötsligt ramlar det in en massa vokaler och konsonanter som egentligen inte ska vara där.
Ungefär så var det när jag skulle annonsera samma sak för fjärde gången på dagens sista flygning: ” This type of aircraft has two lalavavatories…”
Hade jag velat skämta till det hade man ju kunnat lägga till:
If you are joining the mamamile high club, that´s the place”
Skulle jag aldrig skämta om.
Såklart.