Skrivet av Anette Jernström
Jag är något tveksam å ena sidan att diskutera fattigdom eftersom jag inte har en aning om vad det innebär.
Å andra sidan delar jag det med dig som läser det här. I Sverige finns det trots allt väldigt få som vet vad verklig fattigdom är.
För några år sedan gick att läsa i en av kvällstidningarna samma typ av reportage som i HD 20/4. En journalist hade också då satt sig med en skylt och tiggde pengar, den gången utanför riksdagshuset. Tidningen fotograferade sen alla ministrar som utan notis gick förbi ”tiggaren,” och framställde dem som kallhjärtade och egoistiska, och man fick också upplysning om vad dessa ministrar tjänade i månaden.
Låt oss nu hypotetiskt säga att alla ministrar utan undantag gett honom varsin tjuga, därför att ministrarna var så rädda att det var Robert Aschberg eller Janne Josefsson som klätt ut sig och då skulle de få så dålig publicitet i TV eller tidningen.
Låt oss sen hypotetiskt säga att där nästa dag satt 10 tiggare, och nästa dag 25. Nu spred det sig att riksdagshuset var det bästa stället i stan att tigga pengar, för de var så givmilda och där fick man en tjuga av alla ministrar.
Hypotetiskt är dock inte den verklighet som slår emot en i tex Indien, Thailand och Ryssland.
Jag glömmer aldrig den lilla flicka jag mötte på gatan i Indien, kanske 4-5 år, som kom med ett nyfött barn bundet runt kroppen. Huvudet på babyn hängde och slängde, barnet hade vidöppen mun och det visade inga livstecken. Det var över 40 grader varmt, och solens strålar brände på det lilla bara huvudet. Flickan var otroligt smutsig och sträckte fram sin lilla hand och fick en slant. Inom tio sekunder kunde jag inte röra mig, det var minst 20 barn runt mig som drog i mina kläder. Var skulle jag börja?
Det är inte ovanligt att föräldrar säljer sina barn till ligor för att tigga i dessa länder, alternativt stympar de dem eller petar ut ögonen, för då är medmänniskorna betydligt mer givmilda.
Så vad är det jag gör när jag lägger slanten i flickans hand egentligen? Bidrar jag till att slavhandeln fortsätter?
Vad är det jag gör när jag lägger en tjuga i tiggarens hand på Kullagatan? Bidrar jag till välfärden, medverkar jag till att minska hemlösheten eller bidrar jag till missbruk alternativt lindrar mitt dåliga samvete? Och om jag inte ger några slantar, innebär det att jag är en dålig människa utan hjärta?
Jo, jag får ställa frågorna, för reportagen gör det inte.
Jag får inga svar på hur socialtjänsten fungerar, i vilket skede blir man hemlös, vad hjälper socialen till med, när gör det inte det? Vem kan undervisa mig?
Jag har varje månad i 20 år skickat pengar till hjälporganisationer i u-länder, där jag tror att något litet av mitt bidrag kan göra verklig nytta. Är det av samvetsskäl? Kanske. Eller är det för att jag tänker på vad Moder Teresa sa : Ibland tror vi att det vi gör bara är en droppe i havet. Men havet skulle vara mindre utan den droppen.