Helsingborgsbandet The Sounds spelade på Helsingborgsfestivalen igår, och det var smockfullt vid Stora Scenen vid midnatt när Maja kom in med sin cigg i handen och tog ett första tag om micken.
Efter ”Så mycket bättre” och hennes Sommarprogram känns det som man fått en annan bild och lärt känna mer av henne, och att bilden av den drogande, utåtagerande, trassliga rockstjärnan på nåt sått berättade sin story och fick revansch.
Jag delas på mitten av mina egna åsikter. Å ena sidan, å andra sidan. Jag TYCKER, och det gläder nog även Maja, eftersom hon trots allt skapat en image som det verkligen går att TYCKA om. (också tycka OM, men inte lämnar oberörd).
I hennes sommarprogram berättade hon hur arbetsförmedlare och soc ställt krav på henne innan The Sounds slog igenom, att de ville att hon skulle skriva CV och söka jobb. Hon hade tyckt det var irriterande att de ställt krav på henne eftersom hon ju VISSTE att hon snart skulle slå igenom och att det var musik som hon skulle syssla med. Hon upplevde att de dödade hennes drömmar genom att stoppa henne i fack som alla andra.
Och det är ena sidan av saken. Med facit i hand. Men soc hade inte facit i hand den gången. Nu har de facit i hand.
Om man tar en titt in i arbetsförmedlares och socialtjänstens värld så träffar de möjligen 50 i veckan som säger likadant? ”Jag har en dröm om att bli musiker och leva på att spela på stora scener och tjäna stora pengar, men medan jag strävar mot min dröms mål vill jag bli försörjd, tack”.
(Kanske bli försörjd av 99 andra som egentligen också hade velat bli försörjda av andra medan de gick på konstkurs och lärde sig måla akvareller för att kunna leva på sin konst om de bara fick möjliget att träna så de blev ännu bättre, man måste ju hinna träna/repetera för att bli bra, när ska man hinna jobba?)
Ska en arbetsförmedlare godtyckligt bestämma vem han/hon tror på ska kunna slå igenom? Och låta någon få leva sin dröm och andra få knega för att försörja drömmaren medan de offrar sin egen dröm? Det är andra sidan av saken, när man reflekterar över storyn.
Igår uppfattade jag att Maja hade en något dimmig blick (men det har man kanske när man tittar ut över ett publikhav). Hon rökte cigarett efter cigarett och hällde i sig en drink med okänt innehåll, men när man dricker något i litet glas ”botten upp” associerar man i alla fall inte till sockerdricka, och i slutet gick hon ner bland publiken och blev sedan buren ut från scenen. Det kan ha varit helt planerat och tillhört imagen liksom rökandet och drinken, men jag vet inte.
Den ena sidan av mig får moralpanik. ”Om hon som förebild röker, dricker och har tagit/tar droger, hur många följare får hon? Hur många vill vara som hon och efterapar imagen för att ha ytterligare ett påtryckningsmedel för soc-tanten: ”jamen vadå, jag vill leva min dröm förstår du, se hur det gick för Maja, hon är världskänd idag, och henne försökte ni stoppa”
Å andra sidan.
För det finns en andra sida.
Maja Ivarsson kan såklart inte komma från den image hon skapat så länge hon är frontfigur i bandet. Eller ska hon komma in på nästa gig i en blommig volangklänning, platta ballerinaskor och med ny-lockat hår och sjunga Living in America? Det som är The Sounds är ju just det råa, det oputsade, en Maja som spottar på scen och agerar ömsom som en sexig kvinna ömsom som en mc-gängmedlem du inte vill träffa en mörk natt. Det finns massor av sångerskor med blommiga volangklänningar i världen, men det finns ytterst få blonda, otämjda, oförutsägbara yrväder som Maja. Hon väcker något i en medelålders medelklasskvinna som jag, något drömskt, något kittlande. En liten tanke att själv stå där hemma i hallen med korta shorts och sätta mig ner plötsligt i grodposition och långsamt och sexigt ta mig upp. Att ta på höga klackar och göra en hög kick mot hallspegeln samtidigt som jag slänger huvudet bakåt och tittar dimmigt med sotade ögon…
Men där står frukostdisken och räkningarna ska betalas.
Maja berättade att hon inte har hand om sin ekonomi eller vet hur man betalar räkningar, det gör hennes mamma till henne med argumentet ”man kan inte vara bra på allt Maja”.
Så är det med mig också. Jag är bra på att betala räkningar, men hade varit en ganska usel rockstjärna.
Heja mångfalden.