För många år sen var jag politiskt engagerad för kristdemokraterna.
Mitt första skäl att bli medlem och engagera mig, var familjepolitiken. Jag tyckte kd var det parti som passade bäst när det kom till att prioritera barnens roll i samhället, och satte deras behov främst. När barnen mår bra mår vi vuxna bra, och vice versa. De hade också parollen: Ingen ska lämnas kvar och ingen ska hållas tillbaka. Passade mig bra.
Annat var lågt prioriterat i partiet, till exempel HBTQ-frågan. Inte därför att det inte är viktigt, men inte för mig. Jag har jobbat på flyget hela livet, har aldrig nånsin upplevt att mina homosexuella kollegor varit annorlunda eller mått dåligt. Det har alltid varit en icke-fråga. Ett ”jaha?”.
Ungefär som 3:12-reglerna inte rör de flesta anställda i Sverige i ryggen. (3:12-reglerna kallas de regler som gör att svenska småföretag beskattas med en betydligt högre skattesats än stora företag). Det finns småföretagare som skriver insändare och demonstrerar till regeringen för att få bort de här dumma reglerna som hindrar utveckling. De flesta bemöter dock frågan med en gäspning.
Så var HBTQ-frågan för mig.
Vid ett tillfälle skulle jag vara representant inför ett val, på en debatt på RFSL.
Hoppsan. Välkommen till verkligheten.
Jag blev bemött som något katten släpat in av de flesta av åhörarna.
En tjej skilde sig från mängden, hon såg nu hur förvånad jag blev att bli så fördomsfullt bedömd. Hon var egentligen den enda som pratade med mig och var trevlig, resten var några riktiga fördomsfulla bitter-nissar.
En annan gång skämtade jag med några vänner om politik. De tydliggjorde:
– Vi har alltså inte röstat på dig. Alls. Faktiskt.
(Haha, nä, det behöver ni inte såklart, tänkte jag. Men jag frågade inte, och informationen var överflödig, tack.)
En annan gång har en politisk diskussion stört en relation, därför att politisk agitation är något av det tråkigaste som finns. Diskussion är kul, att dela med sig och lära varandra. Att visa respekt för olikheten. Men att agitera för en ideologi eller politik är ju som att spotta i motvind.
Alla röstar på sitt parti av sina skäl. De skälen är oftast inte kända. Och behöver inte vara det.
Men kan vi döma eller bedöma en person efter vad den röstar på?
Är personen och åsikten ett?
ÄR jag kristdemokrat? ÄR jag Fi:are? ÄR jag sosse?
Jag svarar nej på den frågan.
Jag ÄR Anette.