Vår kompis, som tillika är kampsportstränare, jobbar med gymnasiekillar där det ibland krävs lite hårdare tongångar och hårdare tag för att inte bli överkörd.
Han hade vid några tillfällen utdelat armhävningar till gruppens medlemmar som ett sätt att påpeka felaktigheter i uppförandet eller handlingen. Rektorn på skolan var inte överbevisad om denna metods förträfflighet utan kallade in honom och sa att han inte fick tvinga dem att göra armhävningar.
-Det är frivilligt, sa vår kompis, men de brukar göra som jag säger. Förresten tror jag inte ens du skulle klara av att göra 10 armhävningar!
-Klart jag skulle, sa rektorn.
-Tror jag inte, sa vår kompis.
Rektorn lade slipsen på ryggen och gick ner på alla fyra och räknade i militärisk takt 1-2-3…-15!!!
Sen reste han sig upp, lade ner slipsen, borstade av sig och tittade nöjt.
-Jaha, vad säger du nu då?
-Nu gjorde du också som jag sa. Behövde jag tvinga dig? sa vår kompis och log medan han återgick till klassen.