Senaste tiden har jag läst att det tydligen är en av konspirationsteoretikernas fråga, att tvivla på myndigheternas seriositet och att korruptionen är större än vi tror.
Det är inte min anledning att mitt förtroende sviktar. Det finns med all säkerhet både korruption och bedrägerier inom kommunala verksamheter, typ Göteborg fick ju det föga smickrande öknamnet Muteborg efter deras skandaler med allt från utlandsresor till mutor och hur vissa tillskansade sig fördelar för skattepengar.
Men min uppfattning grundas på vad jag själv erfar, och så tänker jag: om lilla jag möter allt det här – hur ser det då ut för alla andra? Jag kan ju inte vara ensam? Men en övergripande konspiration – nä, det tror jag faktiskt inte.
Jag har tidigare nämnt några exempel, som Lantmäteriet. Never-ending-story. Vårt ärende startades i februari 2019 och har ett beräknat slutdatum nästa vecka, alltså 2,5 år senare. Men jag tror inte det blir så. För en månad sen skrev jag en dröjsmålstalan, vilket man kan göra om ärendet har dragit ut på tiden i sex månader eller mer. Den ska enligt uppgift besvaras inom fyra veckor, men i fredags hade det gått fyra veckor och idag tisdag har jag fortfarande inte fått svar. Nästa steg är en anmälan till Justitieombudsmannen (eller -kvinnan kanske?), men det har ingen betydelse i verkligheten. Den enda följden av det är att Lantmäteriet kan få så kallad kritik av dem. Löjligt kraftlöst. Hittills har vi betalat drygt 211 000:- för handläggningen, fler fakturor kommer och det finns ingen konkurrerande verksamhet. Staten har monopol. Hopplöst frustrerande.
Tillväxtverket ger mig sömnlösa nätter och det är så utstuderat fult och beräknande att skicka påminnelsemejl till de två första avstämningarna men inte till den tredje. Och samtidigt ha regler som säger ”är du sen eller inte inkommer med avstämning kan du bli återbetalningsskyldig av allt”.
Om du är sen med din inkomstdeklaration får du ett tillägg på 1250:- om det är högst tre månaders försening. Det dubbla om det går 6 månader. Men Tillväxtverket överväger att ta tillbaka hela stödet för 2020. Drygt 60 000.
(Efter kompletteringen blev det bara de sista månadernas stöd på ca 14000 som ska betalas i ”böter” för förseningen, men fortfarande tycker jag det är fel.)
Bolagsverket skickar ut en påminnelse via brev i brevlådan och bekostar portot, där det står vilket datum (31/7) som är sista dag för årsredovisningen. Tacksamt, men det är ett känt datum och detsamma varje år. Tillväxtverket skriver tydligt på bilderna till det webinarium man kan ta att de skickar mejl, men har inget ansvar om de inte gör det:
Jag har gått igenom min mejlkorg inte en men flera gånger, och det finns inget mejl om att det är dags för avstämning. Därför missade jag det, för min hjärna var inställd på att bli påmind när det var dags. Den missen kostar mig hela förra årets stöd. Är det rimligt? Jag är övertygad att det är en intern rekommendation att avstå att skicka ut påminnelser, och på det sättet slippa ge stöd till alla oss ”slarvpellar” som får skylla oss själva. Och så är det med det.
Varför det gör mig arg? Det är såklart på mig själv, jag borde kunna bättre. Jag som vanligtvis presterar och håller i många trådar och har jobbat extra sen mellanstadiet och försörjt mig helt själv sen jag gick ut gymnasiet. Jag borde kunna hålla det i huvudet och inte förlita mig.
Trögheten och tröttheten efter covid är inget förmildrande för en småföretagare, det är ingen idé att ens nämna det. Att lägga ansvaret på myndigheten är heller ingen idé, det är ju som de säger ”regler är regler”.
Men frustrationen är stor, och jag har väldigt svårt med acceptansen att det är så orättvist. På topp 10 av dem som fått mest stöd är 9 kommuner (men VA? de är ju redan skattefinansierade). Samtidigt förlorar företagare inom turismnäringen och restaurangnäringen sina livsverk och förlorar allt. Så sorgligt.
På Tonys företag har de flesta jobbat betydligt fler timmar än vanligt för att få in jobb så de inte behöver permittera eller friställa. Nu börjar det vända och de har istället behov av att anställa. Glädjande efter detta helvetesår.
En intressant iakttagelse är dock att alla som söker tjänst egentligen inte alls är intresserade av jobbet. De behöver bara bekräfta att de sökt jobb och eller gått på intervju, för att kunna fortsätta ha god relation till AF och a-kassan. Någon var väldigt ärlig med den informationen, att hen skulle förlora för mycket på att ta jobbet eftersom personen skulle få mindre ut efter skatt till att börja med (ja, de har såklart kollektivavtal på arbetsplatsen, som följs. Under lärlingsperioden är lönen givetvis inte lika hög som den har som jobbat där i 15 år, men det är väl ganska självklart?).
En person hade med sitt barn på intervjun, för flera år sen. Den personen var också tydlig med att egentligen inte vilja ha jobbet eftersom hen enligt utsago egentligen hade full sysselsättning fast med inkomst som inte passerade skatteverkskontot.
När Tony kommer hem från jobbet efter ett sådant möte är han högröd i ansiktet och arg som ett bi.
-Och varför i hela världen tar de min tid när jag hade kunnat producera istället för att sitta och underhålla deras bidrag som jag jobbar ihop?
Nä, de är inte så många men det har hänt fler gånger än som borde vara möjligt. Jag tycker deras stöd borde betraktas lika skoningslöst som boten för min försening.
Ingenting är svartvitt, det finns nyanser och det finns och eller men.
Men just nu är jag bara nedslagen och trots att jag är ytterst tacksam att ha sparat ihop ett kapital för sämre tider och att Tony har en lön fortfarande som vi båda kan leva för – så går jag hela tiden med en känsla av att vara körd. Lurad. Mobbad av det samhälle som jag alltid bidragit till genom att både ha anställning och vara egenföretagare.
En kompis sa häromdagen: ”Men håll käften, du har ju åtminstone en man”. Javisst, jag är dessutom frisk igen efter nack-och ryggskadan och jag har sparat ihop pengar som skulle vara min pension. Så jag ska väl egentligen bara känna tacksamhet att jag faktiskt fortfarande har kapacitet att ta eget ansvar.
Nu har jag skrivit av mig och det känns genast lite bättre.