En krönikör tar ställning. En krönika handlar om ett ämne och så behandlas en liten del i detta ämne på ett jämförelsevis svart/vitt sätt. Någon tycker något eller berättar något utifrån en synpunkt.
En krönika har inte krav på sig att vara objektivt avvägd eller att låta andra komma till tals, det är EN persons valda delar av ett ämne.
Därför är det så komplicerat att kommentera en krönika i ordalag som ”Du nämnde inte ett ord om…” eller ”…det finns en annan sida av saken”.
Jenny Strömstedts krönika var jättebra. Hon satte fingret på något som min generation ofta lagt märke till, att många ungdomar tappar tålamodet snabbt och inte kämpar i våra ögon, tillräckligt.
Men det är ju självklart att det finns 20 argument och förklaringar som är högst gällande i ämnet: Att det är större konkurrens än när vi var unga. Att det är lågkonjunktur. Att mycket prodution har flyttat utomlands. Att någon är sjuk, handikappad eller har en bokstavskombination som står i vägen för att kunna kämpa.
Men en krönika kan inte vara 8 sidor lång. Den kan inte innehålla femtielva OM och villkor. Den sätter fingret på ett ämne och sätter fokus på en utgångspunkt, och alla de andra finns också trots att de inte nämns.
Lustgenerationen började innan 1990 påstår jag, mina föräldrar är födda i plikt-generationen och jag som 60-talist ligger nånstans mitt emellan. En 50-talist jag känner sa om oss födda på 60-talet:
– För er ska det vara så himla perfekt hela tiden. Efter en dags förkylning går ni till läkare och kräver medicin som gör er friska. Ni vill ha perfekta partners, perfekta jobb och perfekta barn. Vi är mer nöjda, vi som är äldre.
Jag vet inte. Men jag är barn av min tid, liksom mina barn är av sin. Jag som föräldrar med 90-talsbarn curlar dem mer än jag curlades (det ordet fanns inte ens då). Jag kör dem till aktiviteter och de tar buss till skolan medan jag cyklade överallt.
Å andra sidan har mina barn betydligt högre krav på prestationer i skolan än vi hade, de ska ha kontroll på sina utvecklingssamtal och målen som sätts där, och dokumentera. Skolpresentationer ska vara lay-outade i Photoshop och Powerpoint och betygshetsen är starkare än vad jag kommer ihåg den från min skoltid.
Jenny har rätt i att det inte går att glida såklart.
Men det gick inte på min tid heller.