Jag har suttit vid Bloggportalen.se idag vid åtskilliga tillfällen, för att registrera även denna blogg där. Det har inte alls gått som jag velat, och varje gång jag kommit på kant med IT-tekniken har jag slagit näven i bordet så katten vaknat ur sin djupsömn från fönsterkarmen i grannrummet och tittat frågande på mig. De sista 15 gångerna blinkade hon knappt, hon mer liksom ryste på huvudet från sida till sida. Så upplevde jag det, men det kan ha varit inbillning.
Sen har jag för varje gång jag lämnat datorn( rabblande ett och annat ord jag skulle bli arg på barnen om de sa) kokt en kopp kaffe och nu är jag uppe i 11 koppar idag. Kaffe blir man nödig av, både ettan och tvåan kan man säga, och därför var jag tvungen att lämna datorn en halvtimme för att åka och köpa mer toapapper.
(Vem har sagt att man måste vara PK i sin blogg?)
Nåväl, efter ett par timmar ringde jag min gode vän Anders, som av någon outgrundlig anledning faktiskt lyckats lära sig den här tekniska rambalajan och han fixade såklart mitt lilla problem på en halv minut eller så. Grattis till det Anders, jag känner inte alls mig korkad, inte alls;)
Nå.
När jag nu satt där och försökte hitta min blogg föll jag över en massa andra bloggar, och också ett gammalt inlägg av vännen Åsa om tiden när vi lärde känna varandra. Jag länkar till det, det var ju jättegulligt och dessutom väldigt skrytsamt om mig. Det är heller inte ett dugg politiskt korrekt att länka till inlägg som skryter om sig själv, men vad gör man inte för att uppmuntra sig själv en måndag inför jobbvecka? Alla medel är tillåtna om du frågar mig.