http://hd.se/helsingborg/2014/06/30/granskar-andra-dolde-egna-brott/
Alla förtjänar en andra chans, säger man.
Men en andra chans till vad, kan man undra?
Ska en pedofil få en andra chans att jobba på dagis, till exempel?
Förtjänar verkligen ALLA ALLTID en andra chans?
Politiker är vanliga människor som brinner för att förändra samhället.
Alla vanliga människor har någon form av lik i garderoben, antingen en svart betald städerska, en fortkörning eller en urspårad ungdomsfylla. Eller vad det nu kan vara.
Men såklart kan brottens beskaffenhet graderas. Vissa brott är av karaktären att de överskrider en form av gräns eller norm som gör att personen visar sig ha den kapaciteten.
För att ta pedofilen igen, den som alls kan tänka den tanken är abnorm.
Mördaren likaså.
Eller den som medvetet ägnar sig åt inbrott eller bedrägeri.
Michael Rosenberg är SD-politiker som begått så allvarliga brott att det gett fängelsestraff.
Ja, det var längesen.
Men eftersom han visar att han också kan ljuga om det eller vilja dölja det (förståeligt), så är det ju inte helt transparent ens i hans värld eller hur.
Han visar att han är en person som både kan överskrida den vanligtvis strikta gräns som till exempel ett inbrott är, men också att han kan ljuga för sin egen vinnings skull.
Politiker är inga övermänniskor.
Men att göra inbrott kräver en personlighet som kan överträda gränser, och den typen av personlighet passar inte som politiker om du frågar mig.
Det handlar inte ens om en andra chans, det handlar om att passa för sitt jobb.
De helsingborgare som röstar på SD gör det förmodligen för att de har åsikter som rör immigrationspolitiken.
Men de får Rosenberg som sin företrädare på köpet. För företrädare är han, och han har makt.
Det är inte alla människors rätt att bli politiker.
Men det är alla medborgares rätt att rösta fram politiker.
Då finns det säkert bättre val än Rosenberg.