Måndag: Först t/r till Palma på Mallorca, uppe 03, check in 05.15 och var på hotellet i Stockholm 17.30 efter en intensiv flygdag.
Hade mitt möte som var mycket givande, jag ser fram emot att hålla i deras utbildningsdag där personalstyrkan ska få prata ”Ett vinnande bemötande”.
Tisdag: Uppe igen med tuppen och flög till Köpenhamn. Tyckte det var fint att faktiskt alla passagerarna som kom ombord besvarade mitt ”hej”. Förra gången jag flög från Stockholm trodde jag ett tag att jag var osynlig. Inte en blick, inget hej tillbaka på min hälsning.
Jag hade ett tag lust att hoppa fram och säga ”HÄÄJ” som en liten happening, men det hade nog inte varit så uppskattat. Undrar bara vad det är som gör att det tar emot för några att klämma fram ett litet hej, det kan väl inte vara ansträngande. Förstår inte.
Fortsatte sedan till Nice t/r. Det var lite annorlunda.
Vi fick tyvärr ett tekniskt problem som var tvungen att lösas.
Tacksam att jobba på ett flygbolag som inte chansar.
Förstår passagerarna som fick vänta. Det är jobbigt att vänta, att inte veta exakt vad man ska skriva till den som kanske ska hämta på flygplatsen. Och såklart en viss oro: ”har de nu verkligen fixat det så det funka?”.
Men, det är av en annan anledning som Nice kan vara ”lite speciellt”. De som flyger till Nice skiljer sig på många punkter från dem som flyger till Kreta, till exempel.
Att generalisera gör jag grundat på erfarenhet av de båda typerna av flygningar, och frågar du någon som flugit långflygningar i många år om det är skillnad på en Bangkok-flygning och en Tokyo-flygning skulle de odelat också svara ja. Det är olika helt enkelt.
Eftersom vi på grund av förseningen missade vår nästa flygning till Bergen, blev vi omdisponerade att istället flyga till Göteborg. Vi blev skickade som passagerare och jag hade fönsterplats och njöt av den fantastiska utsikten. Bron som nästan ser overklig ut där vägen fortsätter under vatten på Pepparholmen, Ven från ovan, Helsingborg-Helsingör som möts där sundet är som smalast och inflygningen till Göteborg Landvetter.
– Jag tycker den här västen klär mig bra, tycker du inte, sa jag till pursern efter en av demonstrationerna.
– Absolut, den går perfekt ton i ton till ditt tandkött, svarade hen.
