Det finns en del återkommande situationer ombord, av karaktären ”deja-vu”. Den ena handlar om bagage vid nödutgången och den andra handlar om elektronisk utrustning som telefon eller dator.
Bagage vid fönsternödutgången är inte tillåtet. Punkt.
Det annonseras- men ändå när man kommer till nödutgången för att informera dem som sitter där att det är just en nödutgång och att det vid en nödsituation kräver assistans av dem- så är det ibland Punkt…eller Punkt? eller Punkt??? eller Punkt???!!!.
Punkt… = men jag lägger väskan under sätet…
Punkt ? = varför då?
Punkt ???= varför då? Är det så på alla bolag?
Punkt ???!!!= varför då? Så är det inte på andra bolag!
De flesta som reser regelbundet verkar ha ett väldigt intimt förhållande till sin dator och telefon, och det känns ibland som att dessa arbetsredskap används som redskap för att bekräfta för oss i personalen att de reser ofta och därför kan rutinerna.
När det annonserats av kapten att elektronisk utrustning nu ska stängas, så kan det sitta en 10-15 personer och vidhåller sin rätt att bestämma själv. Skulle man då upprepa vad kapten sa kan det hända att man blir lite snäsigt bemött med ett ”Ja men vi rullar ju inte än”. (Och det ska då vara tecknet till oss i personalen att passageraren minsann har flugit förr och vet att det tar flera minuter från det att planet börjar rulla tills vi når startbanan).
Någon gång tittar vederbörande inte ens upp från Wordfeud och svarar ”Ja strax”.
Så till alla resenärer tänkte jag nu ge en liten inside information som man kan använda nästa gång man ska ut och flyga för att underlätta att planetr startar och landar på tid:
Det får inte ligga något bagage på golvet vid fönsternödutgångarna. Inte ens en liten taxfreepåse eller handväska.Inte heller får det hänga någon jacka där vid start och landning, och tidningar ska inte ligga på sätena där vid start och landning, det ska vara i stolsfickan.
När kapten annonserar att elektronisk utrustning ska vara stängd innebär det att man stänger av dator, telefon och stänger sin iPod och tar av lurarna. Elektronisk utrustning kan störa planets system och har du lurar hör du eventuella instruktioner sämre. De kan dessutom trassla in sig eller strypa dig om du fastnar i sladden om du skulle ut snabbt.
Innan start måste vi signera ett papper som bekräftar att det är klart för start, till kapten. Om inte dator och telefon är avstängda är det inte klart, och då kan vi inte signera. Då kan vi inte börja rulla helt enkelt. Ibland har vi något som heter slot-tid, och då måste vi vara i luften en speciell tid. Är vi inte klara och har signerat då kanske nästa slot ligger 4 timmar fram. Då kanske inte ens piloternas arbetstid räcker och vi får ytterligare försening för att kalla ut nya.
Allt hänger ihop. Och det handlar om minuter och att alla i besättningen gör sitt jobb proffsigt för att tiden ska hållas. Det är kanske inte så viktigt med koll och säkerhet på alla bolag, det vet jag inte, de rullar kanske utan att personalen kollat ordentligt (jfr bombattrappen på Arlanda och bortförklaringarna med nedskärningar), men jag tycker det är viktigt att hålla fanan högt. Den dagen -Gud förbjude – det skulle hända något har det stor betydelse.
Skulle man ha 10 passagerare som drar ut på proceduren och käftar emot och ska argumentera eller diskutera varför reglerna är som det är, så blir det dessvärre förseningar, enkel matematik.
Enklast är det att flyga de oerfarna som är glada, goa och förstår att vi inte hittar på egna regler. De väldigt erfarna förgyller också arbetsdagen, de kan rutinerna och förstår sambanden. De står och snackar i galley om de inte kan sova på långlinjerna och underlättar jobbet med servicen genom sin kunskap.
Det är gruppen som börjar bli varma i kläderna, de som minsann har flugit 4 gånger senaste året och som genom att trotsa reglerna vill visa flygvärdinnorna sin individualitet, som kan kännas lite påfrestande. Det är samma typer som inte tittar upp när man sätter ner brickan, inte skulle drömma om att säga tack eller ber en krypa på golvet för att plocka svettiga sockar innan landning för det ”har du ju betalt för”.
Jag älskar att jobba med människor. Men inte alla dagar. Och inte alla människor. Vissa man träffar får en att vilja söka sig till nån tjänst där man kopplar sladdar i nån källare.
Men det är sällan, som tur är.
Ett svar