Något av det bästa med mitt jobb är: möten.
Ett möte med en människa kan vara ett kort hej där man tittar varandra i ögonen och ler, eller kan det vara ett möte som ger spår för att man lär sig något eller blir berörd på något sätt.
Det gäller både kollegor och passagerare.
En av mina yngre kollegor och jag flög ihop i tre dagar, och jag njöt av att jobba med henne. Hon behövde inte anstränga sig att hitta ett leende, och hon hade fantastisk kontakt med passagerarna. Glädje, eller gladhet som jag väljer att kalla det, smittar. En passagerare kom till och med bak till oss efter vi landat och sa:
-Vad härligt att se sån arbetsglädje som ni visar, man känner sig välkommen! Jag kommer tillbaka!!
Det var en fin komplimang, men vi tittade på varandra och sa: ”Vad gjorde vi? Vi gjorde ju inget?”
På en av sträckorna första dagen från Bryssel, hade jag en passagerare som visade sitt Diamond-kort. Är man Diamond i Euro-bonus får man sin dricka utan kostnad även om man köpt en billigare biljett i Go, men eftersom jag inte såg att det var ett Diamond-kort vid första anblicken fick han förtydliga det för mig just som jag skulle dra det i kortläsaren. Jag fnissade till över min slarvighet, men det öppnade å andra sidan upp för ett litet snack.
Dagen efter skulle vi flyga från Stockholm och då kom han fram till mig och kollegan på Arlanda och sa: ”Hello again!”
Det är ovanligt att ha samma passagerare ombord två dagar på rad på olika destinationer, och vi kom i samspråk under flygningen. Han kom fram i galley efter serveringen för ett snack, och det var riktigt intressant att höra en av våra mest lojala kunders åsikter och tankar.
Han visade sitt flygschema, imponerande. Han hade också gjort en bild som var karakteristisk för hans livsstil, också den gav mig rysningar.
Welcome back to us every day Mr Marcus Haag, we appreciate you!!!
