Sprang ifrån min mobbe i hastigheten idag, det är ju väldans vad man känner sin ”naken” utan den. Speciellt när man hade behövt skicka ett meddelande. Och ringa ett samtal. Eller som på bussen – ta ett foto av chauffören.
Jo, det är sant, hade jag haft kameran med mig hade jag tagit en bild av honom och lagt ut här. Jag ska börja med det tänkte jag, att presentera ”dagens medmänniska”, visa vanligt folk som bidrar till ett gott liv med små medel.
Jag sprang till bussen, hann precis och chauffören gav mig ett leende och sa: ”Klart att jag väntar på dig! Är du säker på att det ska var hel biljett och inte halv?” och så blinkade han till mig.
Sen gav han små trevliga kommentarer till alla som steg ombord, och han fick leenden tillbaka av exakt alla. Alla. Jag funderade på hur enkelt det kan vara. Eller hur svårt det kan vara, beroende på något så enkelt som attityd.
När jag skulle gå av gick jag fram till honom och sa:
– Vet du, jag håller föredrag runt landet i bra bemötande och du är riktigt duktig på det! Vad heter du, jag ska ha dig som exempel.
– Vilken tur du åkte med mig den här dan som är en så bra dag, svarade han, jag heter Erik Lundström.
– Ha en bra dag Erik! sa jag men det hade jag inte behövt säga för jag är övertygad att han gjorde sin dag bra.
Dagens medmänniska är Erik på stadsbussarna i Helsingborg.
Han får sina medmänniskor glada bara genom att ge pyttelite mer än vad som krävs av honom.
Heja honom