Jag har inte frågat om lov att publicera de här bilderna. Det borde jag förmodligen gjort, men jag är rädd att hon säger nej.
Och det är lättare att få förlåtelse än tillåtelse, så tänker jag.
Det är bilder som dessutom ha några år på nacken, de är tagna i december 2007, men Helena är lika snygg idag;)
Vi hamnade bredvid varandra som utställare på SAS julmarknad det året, jag sålde min bok En flygvärdinnas betraktelser och hon sålde inredningsprylar. Vi fann varandra direkt, utan att aldrig ha träffats innan. Snackade i de två dagar marknaden varade mellan kunderna, och jag har en förkärlek för det där genuint positiva, som Helena är en mästare på att förmedla.
Någon vecka senare ringde telefonen och min nära vän Nana var i luren (som jag lärde känna på Transwede -88, och som jag bodde hos när jag började på SAS och som jag bor hos nu när jag pluggar).
-Heeej, sa hon som var på en fest nånstans, det var musik i bakgrunden, här är nån som vill prata med dig!
Det visade sig att Nana och Helena är gamla kompisar och umgås, världen är allt bra liten…
Jag och Helena ses sällan, jag har flugit med henne någon gång som passagerare, men vi har varandra på Facebook och håller kontakten med Gilla och lite kommentarer då och då. Jag ser på vilket sätt hon skapar arbetsglädje genom foton på uppdukade små kaffepauser i galley, hur hon köper med sig fika till kollegor och på vilket sätt passagerarna uppskattar hennes arbete på SAS, en perfekt ambassadör.
Hade jag frågat henne om jag fick publicera bilder hade hon kanske tackat nej av ödmjukhetsskäl. Och jag vill verkligen ge henne cred för att hon är en sån fin representant för SAS, och gör det i verkligheten som jag pratar om på mina föredrag. Det är det här jag menar!
Jag har många fantastiska kollegor, och det finns många jag skulle vilja sätta in bild på, men just idag tänkte jag på Helena eftersom jag hittade dessa gamla foto i ett album. Ser du henne så hälsa så gott, och sug i dig inspirationen hon strålar av! Go go go!